När föreningar fyller 100 år når de väl upp i en ålder man kan kalla historisk. Inom arbetslivet fungerar firmor och sammanslutningar sällan så länge. Alltför mycket om deras vara eller icke vara handlar om att göra vinst, nu gäller det ju ofta även att vinsten skall vara enorm. För oss inom ungdomsföreningsrörelsen handlar denna ”vinst” mycket om att få det tankesätt och principer som gäller att gå i arv till det följande släktleden. En mycket sammanlänkande del av föreningslivet kretsar omkring föreningshusen. Dessa konkreta byggnader och den anda som brukar uppstå oss föreningsmänniskor emellan är sådant som är mycket svårt att omvandla till pengar, de är GULD värda.
Klart är att leda en förening idag handlar också mycket om att ha ansvaret för den ekonomiska delen, husen skall ses över, årliga reparationer är nödvändiga osv. Men vi får inte gå med i denna diskussion om det ekonomiska med sådan kraft att en alltför stor mängd av energin inom en styrelse går till det. Vi bör minnas att de små i uppväxtåldern, allt från barn under skolåldern och speciellt ungdomar i tonåren, bör beredas utrymme och aktiviteter inom föreningen. Ett “tappat” barn betyder i fortsättningen möjligtvis en förlorad familj på fem personer, vilka i sin tur betyder möjligtvis 10 – 15 personer ett släktled framåt. Detta betyder att speciellt barnfamiljer skall omhändertas, välkomnas, med stort hjärta och kramar. Här har vi en utmaning, hur rikta sig till den ökade mängden av tvåspråkiga familjer. Jag tycker att vi inom Helsinge Kyrkoby uf. klarat oss rätt bra i detta men ännu kan vi göra det lite bättre, som en legendarisk ishockey coach har sagt. Tröskeln att komma med får inte vara för hög, här har vi alla en utmaning.
Helsinge Kyrkoby uf. grundades 1908, lite senare än många andra HTU föreningar. Vad det berodde på får vi inte veta, vi kan bara ana oss till det. Var “körkbyborna” lite mer försiktiga än människorna på de områden som fanns omkring, eller fanns det brist på initiativtagarna? Hur som helst så grundades lokalförbundet Helsinge Tusby Ungdomsförbund ungefär samtidigt, lokalförbundet firar sina 100 år i februari 2009. Det är också säkert att överhuvudtaget stadgarna för de olika ungdomsföreningarna skrämde många. Ett mycket starkt samhälleligt ställningstagande, lärdomen av hur alkohol skall användas ja t.o.m. nykterhetsskolning skulle ingå i principerna då. En sak var bra, man kunde delta utan att vara politiskt bunden, en sak som vi ännu uppskattar inom rörelsen. Alla skall kunna deltaga och ha gemensamma aktiviteter vad det gäller föreningens verksamhet.
Det har skrivits historiker genom tiderna om föreningens olika skeden. På så sätt har en hel del av föreningens verksamhet blivit dokumenterad, det är också viktigt för hur skulle man kunna föra arvet vidare, om inte genom dokumentering. Det har alltid varit trevligt att komma till Midisbacken. Vi har genom tiderna varit goda på att ordna fester, först föll ju festerna in på de stora högtiderna, man ordnade nyårsfester, midsommarfester o.dyl. Dessa höll ju på att bli stora arrangemang i huvudstadsregionen och hade inte samhället vuxit med en sådan fart, och de ekonomiska satsningarna blivit så stora kunde föreningarna ännu idag stå för vissa av dem. Men allt som allt vi ville ha föreningshusen hela och i gott skick för en verksamhet som lever ännu i dagsläge Genom årtionden har föreningens verksamhet litet pendlat från det ena till det andra och vissa saker återkommer, som t.ex. teaterverksamheten. Olika kurser som kockkurser och danskurser hör också till våra favoriter. Dessa samlar entusiastiska amatörer med jämna mellanrum till Midgård för att lära sig något nytt. Nu dansar man inte folkdans utan det är linedace som gäller, utan att glömma den vanliga pardansen som dansas mycket under sommaren på föreningarna i närbygderna. Inte så mycket mer som det gjordes tidigare i gamla Helsinge. Dans var något man uppskattade mycket speciellt under några årtionden efter krigstiden.
Jag skall nu skriva några stycken om den verksamhet som präglat Helsinge Kyrkoby Ungdomsförening under de senaste 15 åren som gått. Alltså vi talar om den tid som de flesta av oss upplevt. Man kan kanske uppdela verksamheten i några kategorier; ordinarie verksamhet ser jag som årsmöten och månadsmöten vilka har sin egna givna plats under verksamhetsåret. Dessa är mycket viktiga sammankomster speciellt för att styrelsen kan underrätta föreningens medlemmar om vad som sker och bör göras och samtidigt kan styrelsen så att säga få mötesbeslut på viktiga ärenden och på så sätt se till att ryggen är fri vad som gäller ansvaret gentemot medlemmarna. Under åren har ju deltagandet också varierat mycket under sammankomsterna. Jag ser på styrelsens deltagande vid månadsmötena och årsmötet lite som man följer nuförtiden upp riksdagsledamöternas deltagande vid plenummöten. Jag hoppas att man följer upp de enskilda styrelsevaldas deltagande åtminstone vid styrelsemötena. Man behöver ju inte göra saken till en tröskelfråga, men så pass mycket intresse bör visas att man deltar på mötena i den mån man kan. Kan man inte alls delta bör man inte heller väljas. Vi har under månadsmötena fått höra olika reseskildringar, haft olika tävlingar, spelat bingo samt alltid blivit bjudna på kaffe och lite tilltugg. Vad som gäller medlemmarnas deltagande, detta är min tolkning, kan jag konstatera att vi från ett antal på 30 – 40 st har kommit ned till ett antal på 20 – 30 st. på våra månadsmöten. Det är klart att vissa samlar lite mer och vissa lite mindre, beror lite på årstiden och vädret. Årsmötet vore ett viktigt möte vars pondus man kan försöka lyfta, här har styrelsen t.o.m. en större roll än själva månadsmötesgruppen har. En viktig del av att dela ut information om föreningsverksamheten har blivit e-posten. Snabbt och behändigt o mottagaren läser den på sin dator när han/hon har den bästa tiden för det.
Barnfesten har alltid haft en stor betydelse inte minst för de yngsta medlemmarna. I årtionden hölls barnfesten på Midgård alltid på trettondagen, men det står ju inte i stadgarna att så skall vara, man kan fira en barnfest en annan tidpunkt. I slutet på 90 – talet och under början av 2000 – talet ordnades verkligen stora barnfester, man hade trollkonstnärer, musikinslag och annat program som var helt enkelt proffs på sina områden. Det är klart att sådant kan bli ekonomiskt betungande och man tröttnar snabbt eftersom man inte orkar att varje år förbättra festerna och sen känns det som bakslag då inte publiksiffran uppnår över 100 eller t.o.m. 150 st. Genom åren har detta del- tagande varierat mycket, man kan ordna bra en fest för 15 – 20 barn vilka upplever detta som en stor fest redan, mycket beror på vad man ställer upp med. Endast att läsa sagor, som i och för sig inte kostar något, kan upplevas som fint av många. Vi bör minnas att fröna vi sår redan då de kommande medlemmarna är små kan vi sedan skörda senare då de växer upp och känner varmt för det de upplevt. Se bara på ungarna, bara att få vara tillsammans sammanbinder dem, de finner varandra oerhört snabbt. Ja mycket snabbare än vi äldre på fester. Här kan kanske ett samarbete nås med eftiseleverna och deras ledare, för i dessa unga finns föreningens framtid.
Det har blivit populärt att resa lite och se sig omkring, utfärder av olika slag verkar vara sådant som samlar deltagare. Föreningen har gjort teaterresor , skidutfärder och sommarresor. Teater är sådant som alltid har funnits intresse för , må så vara sommarteater eller besök på Svenskis eller Lillan, ämnet är utmärkt och att rekommendera även i framtiden. När man går med gruppen blir besöket ännu trevligare, man känner samhörighet, en sak som saknas alltför mycket i dagens samhälle. För att inte tala om stämningen man upplever på Fallåker, där några av föreningens egna medlemmar har varit med i Fallegänget och på så sätt bidragit till att amatörteaterkunnandet gjorts till ett av de bästa man ser. Sommarteatrarna i Svenskfinland når upp till en ålder av 50 år , man kan galant tala om att det finns traditioner bland dem. Vinterns skidutfärder eller utedagar brukar vara välbesökta. Vi reste flere år till Kalpalinna i Turenki, men de senaste åren har utfärderna gått till Messilä i Hollola. Dessa dagar brukar samla medlemmarna för att åka i backen, skida i ypperliga skidspår eller så bara promenera ute i den friska luften. Gemensamma pauser med korvgrillning och annan åtnjutelse brukar bara höja på stämningen. Vi skall hoppas att vintrarna fortsätter vid Salpausselkä åsen så vi även de kommande åren kan åka på utfärder dit.
Man har tagit hand om huset Midgård och dess vackra gårdsplan mycket genom talkon. Talkoandan har alltid varit god bland föreningsmedlemmarna. Otaliga är de talkotimmar som under åren har gjorts på Midisbacken. Och nästan alltid har vi alla haft riktigt roligt och utan mat o dryck är det sällan man gått hem. Hjälpsamma värdinnor på talkona har det alltid funnits. Senast så var talkon ordnad så att den avslutades med en fest, talkofest, inte alls så illa. Trevligt att höra smattret av motorsågar i entusiastiska medlemmars händer under trädtalkona. Ja, man trodde att hela byn var ute efter veden vilket också var meningen. Under dessa talkon upplever man en riktig gemenskap, en stämning som är annars är mycket svår att uppnå i dagens samhälle.
Vissa somrar, beror säkert mycket på val av datum o tidpunkt, har föreningen också satsat på sommarutfärder. Dessa behöver ju inte vara heller sådana att man alltid bör vara i Sverige eller Estland. Man brukar göra kvällsutfärder i skärgården eller då besöka något intressant ställe under en lördag på våren eller i slutet av sommaren, då skolorna redan börjat. Men många minns med värme resor som ändå innefattar en övernattning, med möjligtvis lite fest på kvällen. Det råder ofta en uppsluppen stämning då alla är ute efter upplevelser och rekreation. Som med månget råder här samma sak, ett år lyckas man samla väl med folk men ett annat kan det vara jobbigt att få ihop tillräckligt med deltagare. Det gäller att vara energisk och komma fram med nya resemål.
Fester har vi alltid kunnat ordna, råder nog inget tvivel om detta. Jag var själv med redan då vi gjorde besluten på att slopa nyårsfesten och midsommarfesten . Tiden hade bara runnit förbi då det gällde dessa fester. Vad har vi haft i stället då? Vi har firat i stället höstfest och vårfest. Man kan ju utanvidare kalla dessa så eller så kan man hitta på nya namn som mer tyder på vad som bjuds i matväg eller som program. Men gemensamt kanske är att man håller igång med en fest under vår- terminen och en annan under hösten. Styrelsen eller om det är en utvald/utnämnd grupp som har hand om festen har ju fria händer att namnge festen som man vill. Man brukar ju oftast satsa på något ätbart, möjligtvis musik, sång o tävlingar, samt ofta nog lite levande dansmusik. Ett säkert programnummer brukar också vara lotteriet. Vi talar ofta om att inte klå så mycket på inträdet utan ha ett ordentligt lotteri i stället. Det brukar nog gå hem i publiken.
Hur och var skall man hitta de nya familjerna som är intresserade av en ungdomsförening, mycket hänger på styrelsen men en nästan lika stor del hänger på oss alla medlemmar. Vi är många inom Nyland som har grunnat över saken och skulle det finnas en patentlösning hade någon redan kommit på den. Men dessa fester kunde vara en god grej att få med nya familjer och medlemmar Denna medlemsanskaffning får vi inte sätta i skymundan utan ta det i de kommande styrelserna som en utmaning. Med så pass mycket nyinflyttat folk i knutarna skall man kunna hitta om inte svenska så åtminstone tvåspråkiga familjer och personer vilka man kan erbjuda alternativ till att sitta hemma. Tidigare var det självklart att man tillhörde den gemensamma föreningen på orten, nu är utbudet här också så stort att folk har svårt att välja, svårt att finna det rätta alternativet för sig. Folk flyttar och byter ort av olika anledningar mycket mer än under 50 o 60-talet, detta betyder att det inte uppstår denna byasammanhållning som man hade i samhället under dessa årtionden. Tävlingen om människornas fritid är stenhård, och mången av oss njuter emellanåt av tystnaden att bara vara och lata sig. En sådan stund längtar vi alla efter nu och då, också detta bör vara acceptabelt.
Nu då vi har 100 år på nacken är det inte lätt att spå hur föreningens framtid ser ut. Den erfarenhet som annars ger färdighet o visdom fungerar inte här, det vi kan göra är att göra de närmaste verksamhetsåren så attraktiva och intressanta som möjligt. Dessutom skall vi ge arvet vidare åt de kommande släktleden i så gott skick som möjligt och hoppas att dessa nya förmågor läser våra historiker, värdesätter dem och det arbete som gjorts genom åren och för föreningsverksamheten in på nya utmaningar. Mycket handlar om att ta ansvar och vara intresserad.
Jag önskar föreningen en god framtid,
Boje
Denna text delgavs deltagarna på 100 årsjubileet 11.10.2008 på Midgård.